Freeclimb
/


Adventure Around the World

 

Äventyren  (Mer kommer vartefter sidorna uppdateras)

Här kan du läsa om mina dåtida och framtida äventyr, låt dig inspireras och drömma bort till dina resmål runt om i världen. Ett äventyr behöver inte vara till fjärran länder, upp på höga toppar eller ner i djupa hav. Ett äventyr kan vara att gå ut i skogen och grilla korv med barnen och jaga drakar. Ett äventyr kan vara att ta hand om sig själv och finna sin inre ro. Låt dig nu inspireras och hitta ditt drömäventyr. Vill du inspireras ännu mera så följ mig på Instagram.

_____________________________________________________________________________________________________


Skiing Africa.

Vem kom på idén att ta med skidor till Afrika. Där finns väll ingen snö?

2006 så bar det iväg till Mnt Kenya. Afrikas 2:a högsta berg och som är tekniskt svårt att klättra. Jag landade i Nairobi i 27 graders värme den sommaren. Kommer ihåg när jag var på Arlanda och skulle checka in mitt specialbagage. kontrollanten tittade en extra gång på biljetten "Nairobi" och såg undrande ut, Japp sa ja ja ska åka skidor och klättra is!

Han trodde nog då att jag antingen hade fått solsting eller tagit ett glas för mycket. Men jag fick ta med skidorna. Väl framme så stapla ja in på hotellet. Var då sponsrad av Serena Hotells i Nairobi. När jag sen skulle åka vidare mot Chogoria så gick jag ner till lobbyn med skidorna på axeln. Ja en del regerade först inte men sen kom det undrande blickar. Det var trotts allt 27 grader varmt där ute och folk gick i shorts o t shirt. 

Vid Chogoria så började äventyret. Bil upp till första campen sen övernattning. Underbart att sätta upp tältet och ställa upp skidorna mot ett träd. Vandringen började dagen efter mot mitt mål och min klättring, jag såg mig redan som en vinnare att stå på toppen och åka skidor utför Afrikas 2:a högsta berg. Vid insteget började pulsen öka, men ändå lugnet ta vid, satte på mig stegjärnen på skorna tog fram isyxorna och började kämpa mig upp för en brant isvägg, efter ett antal timmars arbete och utmattning så stod jag äntligen där på toppen. Skidor på och nu började man fundera på om man var frisk. Så kom turen neråt, det var nog mitt livs härligaste åk. I alla fall efteråt. Klättringen på Diamound Colouir och skidåkningen ner gjorde att jag som förste Europé soloklättrade leden och åkte utför den samma. 

Väl på väg tillbaka så skulle jag åka med en bil tillbaka till Nairobi. På vägen fick bilen punktering gång på gång, så vad gjorde inte den här lille killen. Han stod där på vägen och med skidorna på axeln i 30 graders värme. Det var förmodligen första gången någon liftat med skidor i Kenya men någon ska ju vara den förste att göra något.

Hur lyckades jag med detta kan ni undra, han måste vara en vältränad stolle. Njea tränar gör jag men gör det som jag tycker är kul det är viktig del det får inte bli ett tvång. Sen så såg jag mig som vinnare, jag drömde och drömde och mina drömmar blev mina mål. Året innan vandrade jag runt Mnt Kenya och klättrade lite småklippor. Det var då som idén föddes jag tittade på berget sa nästa år kommer jag. Då åker jag skidor nerför, jag skrek YES innan jag gjorde det. Den mentala biten är lika viktig som den fysiska. 






19 Mil Stockholm - Dalarna.

Den 29:e september 2017 så bar det av kl 00.00 på natten. Jag hade varit i radiohuset och varit med i studion på eftermiddagen (P5 Stockholm). Planen var att jag egentligen skulle sova lite och starta på morgonen men kunde inte somna så tänkte att jag startar väll på en gång.

Jag hade förmodligen sprungit mina 19 mil hem till Dalarna oavsett syfte, men tänkte jag kunde kanske göra nåt bra utav denna dårskap samtidigt som jag skulle få motion. Jag arbetade med en man i Stockholm som hade ALS, han gick tragiskt nog bort i denna sjukdom. Hans familj hade oerhört gott hjärta om varandra men även om oss assistenter. Där föddes min ide att uppmärksamma Ulla Carin Lindqvists Stiftelse och samtidigt hjälpa dottern i familjen med sin insamling. På en vecka lyckades jag att få in 11 000 kronor. 


Löpturen då?

Jag startade i Älvsjö och gick i mål 18:37 i Dalarna lagom till nyheterna. De första milen gick bra sen när jag svängde av mot Bålsta så blev det råkallt och kylan började krypa in under skinnet men efter ett tag blev det varmare och skönare igen och mot Sala så kom soluppgången och det var helt underbart att få springa på natten genom gryning och mot dagen och mot kvällen igen. Känslan av att ha gått i mål utan paus eller utan support den var helt enorm. En ensam löprunda kanske lite längre än vanligt men med ett gott syfte och hur mådde jag, förvånansvärt bra det enda jag känd var ett sendrag i ena knävecket. Dagen efter så ja då sprang jag en mindre runda på ett par mil...Att springa en så lång sträcka handlar inte bara om fysik och kondition. Visst måste du kunna röra dig, men lika mycket ligger i din motivation och hur du tänker. Att inte tappa fokus och att se sig som en vinnare som gått i mål innan du har gjort det. Där ligger min styrka. Kan jag kan du!










Till Nordens Tak på cykel.

2018 så bar det av på nya äventyr med cykel denna gång mot Nordens Tak. Galdhöppigen och Glittertind, jag hade nu börjat fundera ut ett äventyr om året att göra. Och för att öva inför denna lilla tur så behövde jag hämta ner cykeln till Stockholm där jag befann mig under sommaren. 

Vad gör jag då som träningsrunda, jag springer upp till Dalarna 19 mil och hämtar cykeln och cyklar tillbaka i ett svep. Jag kan säga att vid Bålsta. Jag har aldrig varit så slut och trött i hela mitt liv. Turen den flöt på bra strax över 30 timmar tog det totalt ToR för egen maskin.

Nu till äventyret. Galdhöppigen och Glittertind Nordens två högsta berg belägna i Norge, att ta sig dit är egentligen inte någon stor sak så tänkte ha lite mer utmaning med i detta så jag tänkte jag tar cykeln till berget och därefter klättrar jag det. Sagt och gjort jag startade i Dalarna och cyklade till Spiterstulen i Norge, färden gick genom Ludvika, Malung och upp mot Norge. Väl i Norge vek jag av mot Elverum och vidare mot Otta dalen och sen till mitt mål. 

Väl framme i Spiterstulen så slog jag upp tältet hade ett par vilodagar innan färden ena dagen gick till Galdhöppigen och andra dagen till Glittertind. Sen var det bara färden hem igen som var kvar. 25 dagar tog färden fram och tillbaka med några vilodagar, jag cyklade i genomsnitt 10 mil per dag. Själva vandringen/klättringen till toppen flöt också på utan hinder eller trubbel. Det enda som var mitt problem var att mina batterier (powerbanks) tog slut och hade lite svårt att ladda upp dessa. Då ville man ha tillbaka den gamla goda tidens kamera ;=), men även här var förberedelser och turen mycket mindset, jag hade bestämt mig att göra det jag skulle göra. Jag hade en vision, en dröm som blev ett mål. Även de dagar som var jobbiga, de sträckor som var tråkiga så satte jag på musik, sjöng och tänkte på annat fokuserade inte på problemet utan på min framgång istället.

Så kan jag kan du också, du behöver inte cykla till Norge för att bestiga ditt berg utan ta en tur hemma, ta en tur ut i naturen och hitta din pärla dit du vill komma. Och glöm inte att vara stolt över dina framsteg det är jag.

Ps, äventyret blev inte fullt ut det jag hade hoppats. Jag skulle ha cyklat även till Nikkaluokta och bestigit Kebnekaise men på grund av lite knäproblem så avbröt jag i Norge och cyklade hemåt. Men jag är ändå stolt över min prestation att cykla 130 mil och klättra två berg för egen maskin utan support...